I maj 2007 var det premiär på min första långfilm “Hata Göteborg”. Trots väldigt liten budget fick denna film oväntat bra mottagande. (www.hatagbg.se). Efter denna framgång trodde jag att nästa långfilm skulle vara betydligt enklare att få full finansiering till. Men det visade sig att det inte var riktigt så enkelt.
Efter fyra år av jakt på full finansiering och samarbete med flera olika produktionsbolag gav jag nästan upp och började på allvar fundera på att bli begravningsentreprenör.
Men då kom insikten om att långfilm inte behöver göras på det traditionella sättet. Plötsligt var det självklart att det måste finnas fler stigar att vandra och enklare alternativ till att skapa långfilm. Jag ifrågasatte mina invanda föreställningar om hur en långfilm ska göras. Varför inte vända på det hela och se en extremt låg budget som det normala? I genomsnitt kostar en svensk långfilm 18 miljoner kronor att producera. En långfilm är historien man försöker berätta och ska inte behöva kosta flera miljoner kronor att göra och ta flera år.
Min största inspiration till konceptet weekendfilm är Aikidons filosofi.
Weekendfilm är inte en reaktion eller utmaning mot någon eller något. Det är snarare ett alternativ till den som gått vilse.
Inom aikidon strävar man efter att aldrig möta kraft med kraft, utan att lägga sin kraft till den andres och därigenom uppnå harmoni.
De tio reglerna bör därför inte ses som regler för reglernas skull eller som hinder. Tvärtom, deras uppgift är att upprätthålla ett ramverk för att hitta till essensen av det filmen vill berätta.
Manifestet tidsbegränsar inspelningen och efterproduktionen. Manusskrivandet får dock gärna ta sin tid.
/Robert Lillhonga
Helsingborg
7 januari 2012